are you in? no, not really

Jag är så trött på all tid mellan glädje och sorg, så trött på att inte veta hur det känns. Så trött på att inte vara stabil utan hela tiden vara osäker på hur jag kommer att må imorgon, om en timme, i detta nu.

Jag önskar så att allt var som vanligt, att jag hade en stabil relation och att jag visste vad jag ville och var nöjd. Jag orkar inte blir förälskad, orkar inte vara kär, orkar definitivt inte vara olyckligt kär och orkar inte vara osäker på andra människor och vad de tycker och tänker.

Jag orkar inte vara osäker på om jag vill börja skolan eller om jag valt rätt eller vad jag ska göra resten av mitt liv. Jag vill vara nöjd och säker på det jag ska göra och jag blir så jävla trött på mig själv som inte bara kan vara det. Troligt att de andra som kommit in på veterinärprogram- met sitter hemma och gnäller.

Jag är skiträdd och osäker inför att flytta till Uppsala även om alla försöker peppa som fan. Jag är rädd att jag inte ska trivas och att jag inte ska vilja vara där eller gå i skolan där. Jag är rädd att jag inte ska palla gå i skolan för att jag är för fucked-up i huvudet efter allt som hänt det senaste halvåret och även om jag vet att jag kan så är jag rädd att jag inte vill tillräckligt.

Och samtidigt vill jag bara ha det gjort och klart och jag vill bara börja med allt så att jag vet hur det går. Tålamod har aldrig varit en av mina dygder.

say just words to me

H säger att det värsta är att jag är ledsen och saknar någon som inte är han. Att det ibland är så jävla jobbigt och gör ont och att han är arg och ledsen för att jag faktiskt var otrogen mot honom en gång. Jag kramar och säger att jag är ledsen, för det är jag. Jag kan inte förneka att jag är en backstabbing, unfaithful, evil whore.

Och ändå känns det som om jag kommer undan för lätt.

Vi äter middag och dricker vin och röker tusen cigaretter och pratar (så mycket man kan prata med H). Och vi sitter hela tiden så nära varandra och har samma fysiska kontakt som när vi var ihop. Men vi hånglar inte. Vi har inte sex.
Men vi sover ihop och H håller om mig tills jag somnar och jag gråter lite för att jag svek en av de personer som har haft störst impact på mitt liv ever. H kramar och säger att det är ok, att allt faktiskt är ok och han har ju rätt.

Vi har trasslat oss ur det här nästan så bra det går och vi tycker fortfarande om varandra och det känns ok. Vi är inte ihop, vi kommer aldrig att bli ihop igen och har uppenbarligen klarat oss ur fällan där man har sex igen och vi är ändå vänner.

Bara det är good enough och sjukt beundransvärt.

better

Promenerade hem över Söder igår med Regina Spektor i iPoden. Gick Kocksgatan fram eftersom den är så tyst och lugn och när jag kom fram till Klippgatan satte jag mig på muren och rökte, mest för att det var en så bra låt just då och allt kändes ganska bra ändå och för att jag ville njuta lite av stunden och staden.

Jag ville pausa allt just där och just då för att behålla känslan av att vara ok och slippa komma hem och känna att allt var som vanligt (vilket inte har varit så bra den sista tiden).

Inatt drömde jag en massa konstiga saker igen, jag blandar ihop dröm och verklighet och hittar inte riktigt ut ur sömnen i vanlig ordning. Men jag funderade en del på J där mittemellan sömn och vakenhet och jag tror att jag börjar hitta någon form av strategi med hjälp av känslor, alla andras råd och mitt förvirrade huvud.

Och ikväll ska jag äta middag med H och hänga lite. Det känns bra.

bagibro

Livet var ju inte sjukt pepp igår men efter jobbet träffade jag bror och hans flicka. Vi var vid medis och jag åt en väldigt trevlig ham- burgertallrik medan de höll sig till drycker och det hela var mest för att hänga lite. Har saknat min bror så mycket de senaste dagarna och bara att vara med honom och prata lite gör allt bättre.

Han är antagligen den bästa människan i världen och ingen kan mäta sig med honom och ingen kan ta hans plats i mitt hjärta. Och ingen kan skydda mig eller finnas där alltid men han försöker och igår när jag kände att folk överlag var dumma i huvudet sade han "men jag finns alltid här och är bra, även om jag sitter på en krog på Kuba".

Och när vi pratar om J och jag berättar att jag pratat med honom och att vi ska ses i London och jag frågar vad bror tycker säger han att han förvisso inte är långsint och gillar J som person men att han har lite svårt att se charmen med det hela efter det han gjorde mot mig. Och det får mig att tänka på det hela en extra gång samtidigt som jag får den här oövervinnerliga känslan när någon står helt på ens sida och skyddar en mot allt ont och så självklart dissar de som inte gör snälla saker mot en. Och det känns bra för hur det än går när jag träffar J i London kommer jag att ha värl- dens bästa back-up.

kniven i hjärtat

Jag visste någonstans att detta skulle hända men ändå slutade jag gömma mig och länkade hit från min gamla ***** och jag skulle inte ha gjort det men jag skrev ju till och med att det var egen kostym att läsa men fan, jag borde vetat bättre.

H läste allt och även om jag vet att han valde det själv (fast kom igen, hade jag varit i hans kläder skulle jag aldrig kunnat låta bli heller) så gör det ont i mig att läsa hans kommentar. Jag är ledsen men antagligen inte hälften så ledsen som han. Jävla skit.

Och ändå. Jag vet inte hur jag själv känner inför det faktum att jag här skriver allt jag vill och att H återigen kan läsa mig. Jag kanske inte ville det egentligen men too late. Och jag tänker tvinga mig att inte låta det hindra mig i det jag skriver.

take your pills, it's raining

Jag drömmer osammanhängande drömmar där jag äter piller som är som kakor och skopar glass i all oändlighet.

Vaknar av regn mot rutan och det passar. Passar till allt jag är idag och allt som finns inuti och fina Christina skriver snällt och jag gråter, mitt i allt och måste fly till toaletten och gråta klart.

Det känns som om det är en stillsam sorg kvar i mig. En svag rest av all ångest som en gång var och jag vet att alla steg bär till friheten och att jag snart är där.

Men ändå. Jag måste få stanna och gråta ibland.

there is a light that never goes out

Och när jag sedan kommer hem sent och natten är närvarande i allra högsta grad så kan jag ändå inte låta bli att sakna. Jag saknar så hårt att tårarna ändå kommer även om det känns bra i dagsljus. Inget känns så tomt och så fullt som det där svaga ljuset när det är natt, nästan morgon.

Jag är någonstans nöjd med allt men inuti skrapar det ibland till av något vasst som gör ensamheten så ensam och saknaden så påtaglig. Och jag gör sådant man inte bör - ser på bilder, lyssnar på musik som jag gett och låter känslan vara överallt i mig där det tomt.

Jag vet att man ska försöka glömma men jag vill inte. Jag vill inte att allt ska försvinna och jag vill spara om så bara ett litet fragment av det som var vi och det som fanns och gjorde mig lycklig. Det kommer att finnas kvar och jag kommer att få det igen av någon.

En annan gång, när allt är fulländat.

over and out

Och eftersom allt är så bra och jag nu är mycket mer pepp på livet gick jag lös på lägenheten imorse och städade och plockade ihop kläder och handlade mat och styrde och ställde. I'm soo good and house-wifey!

Kära SL ska nämligen till mor i Falun över helgen och jag älskar när det är fint och rent och städat för då trivs jag bättre och kan njuta ännu mer av att vara lite själv. Just därför ska jag antagligen ut med SN och hennes vän ikväll. Det lutar åt Debaser slussen och även om jag bitvis kan vara tveksam till klientelet så blir det nog bra. Det är nära hem och jag måste jobba på mitt sociala liv nu när jag för första gången sedan Hultsfred känner mig lite pepp på allt igen.

desired constellation

Klumpen i hjärtat och magen är borta och allt känns lättare och bättre. Ringde till slut till J igår kväll efter en kvarts ångest och nu är jag så glad att jag äntligen tog tag i det och gjorde det jag ville.

Har haft ett flertal vänner som på något sätt gett mig rådet att aldrig mer prata med honom eftersom han är en idiot etc. Har inte riktigt kunnat bestämma mig för hur jag ska göra eftersom jag på ett sätt velat ditcha honom helt för att han ändå betett sig som ett jävla mongo men jag spelar ju inte enligt några jävla "the rules" och vi har ju ändå pratat om allt, hängt med varandra efter det och haft det bra och blivit vänner/något mer och även om jag hatar det han gjorde har jag aldrig haft anlag för att vara långsint.

Och jag tycker ju om honom (kanske för mycket) men jag har ändå inte vågat lita på att han på något sätt vill träffa mig igen och detta har skapat denna sten av ångest. Jag tvingade mig att vänta i en månad men när jag väl bestämt mig för att prata med honom innan London och satt och pratade med SL igår insåg jag att det inte fanns någon anledning att inte göra det med en gång.
Så jag ringde och jag höll på att dö innan för jag var sjukt rädd att han inte skulle svara fast jag hade hidden id och rädd för vad jag skulle säga och vad han skulle säga och allt jävla skit man kan vara nervös för.

Men det blev bra. Han svarade och blev glad för att jag ringde och sa att han tänkt på mig (och vi tar honom på orden). Vi pratade en massa och det kändes helt ok och jag berättade att jag skulle komma till London och han blev ännu gladare och tyckte att vi skulle ses och hitta på något och jag försäkrade mig om att det inte fanns någon "girl that would be mad if I came" och när han sa att "of course not" lät han så bra och självklar så att det kändes som om jag fanns kvar inuti honom och det kändes lite som en tröst eller nåt.

Nu känns allt mycket lättare och allt som innan kändes som något oöverstigligt och skrämmande har förvandlats till något helt vanligt och jag tror att ett av mina issues med J är borta. Jag har mer känslan av att åka och hälsa på någon som är snäll och bra och som tycker om mig än det känns som om jag måste ta itu med en eventuell katastrof som kommer att förstöra min semester.
Jag har fortfarande svårt att inte tänka på att ha sex med honom men ganska mycket av min hopplöst olyckliga kärlek har försvunnit och ingenting kunde kännas bättre just nu. Framför allt behöver jag inte längre oroa mig för om jag ska ringa eller träffa honom. Vi kommer att ses och hur det blir lär vi ju få veta om tre veckor.

Och ännu en gång gör jag det jag vill och vågar dessutom göra det och har (i alla fall än så länge) blivit belönad för mitt beslut (trumpetfanfarer och glada tillrop). Fuck everyone else - I'm major and can do whatever I want to!

making out, getting over it

Har man kommit över någon om man hånglar med tre personer på en kväll (varav två är bögar) och nästan har sex med en slightly good-looking kille man träffar på F12?

Antagligen inte helt men man borde vara på god väg (särskilt om man vet att bara tanken på att ha sex med någon annan kändes direkt avtändande för en månad sedan). Man kan också se det som ett desperat tecken på att man är totally not over och att man gör vad som helst för att få bekräftelse av andra men det kändes förvånansvärt befriande att kunna hångla med anywho.

Jag väljer att se det som ett gott tecken och mitt ord är ju lag så wtf. Dessutom hade jag sjukt kul och dansade dansade dansade som om idag inte fanns och blev full på samma premisser. Jag, SN och BJ är uppenbarligen en bra trio när det kommer till att göra livet lite finare och lite bättre.

back in the good old days

Jag läser min old-school-**** och min brors gamla frukost-inlägg och jag skriver ett inlägg som hänvisar hit. Det känns inte lika viktigt att gömma sig längre. Om H eller någon annan vill läsa kan de ju göra det.

Det är liksom upp till er nu och om ni vill läsa allt så, suit yourself. Dessutom vill jag sudda Myrstiga när jag kopierat den och bara finnas här, liksom ny och fräsch (hahaha).

Blev lite nostalgisk också när jag satt och läste inlägg från vintern och våren och allt var så förvirrande och omtumlande och svårt men ändå så lätt och underbart. Och jag läser inläggen när jag var i London och jag läser om min bror när han satt ensam i köket på Florida Street och åt frukost och jag minns så starkt hur allt var och hur mycket jag längtar tillbaka till exakt den veckan när jag var där och hälsade på honom första gången när han bodde där. Och hur jag hoppas att vi kan få lite av det tillbaka när vi åker till London tillsammans i augusti.

Samtidigt tänker jag på H och på allt som var och jag och SL pratade om det igår att han verkar ganska nöjd ändå med livet trots att jag på något sätt svek honom och betedde mig när vi gjorde slut. Och jag är också nöjd för hur man än ser på det och hur sorgligt det än är att vi inte var ihop resten av livet så hade vi ändå överlag åtta amazing år tillsammans och det är fan inte så illa. Det är till och med riktigt bra.

musik non-stop

Från det att jag satte foten på Ön var det aktiviteter non-stop med födelsedagsmiddag för morbror i torsdags, för brors flicka i fredags och så stor grillfest hos föräldrarna i lördags.
Jag åt och drack sjukt gott och socialiserade mig med en massa folk och det var släktingar och vänner och löst folk och som alltid efter en hektiskt helg blir jag som helt tom efteråt och hela söndagen var ganska ledsen och dryg.

Som tur är hade jag bästa lillasyster som tröst så vi åt middag och pratade lite. Vi är på nästan samma nivå eftersom hennes historia med exet har pågått längre men ändå liknar det som hände med J så även om vi har haft det helt olika kan vi ändå förstå varandra väldigt bra.

Lyckades även segla optimist i regnet och sova en massa och hjälpa till förvånansvärt lite med tanke på hur många människor mina föräldrar bjudit. Läste ut "Prep" och det blev 5 strykjärn även om det sista inte var dödstungt men nu saknar jag huvudpersonen sjukt mycket. Den typiska tragedin med bra böcker.

do the bambi

Jag jobbar så hårt på peppen jag kan men ibland är det faktiskt fortfarande sjukt svårt och jag blir bara less på allting. Just nu är jag sjukt otålig, jag vill bara bli ledig och få semester och flytta och börja skolan.

Jag har exakt 15 dagar kvar i telefon på mitt onda jobb som jag verkligen har tröttnat på och jag räknar ned timmarna. Ska försöka styra lite med flytten innan jag har semester för då ska jag bara vara ledig och do the LDN-thing och segla. Jag tänker inte lyfta ett finger för någon annan än mig själv då. Just därför skulle det vara skönt att ha lite flyttat innan.

Jag vill bara att allt ska vara klart nunununu!

deep despair part II

Och imorse vaknade jag utan någon som helst motivation att vakna eller gå upp ur sängen. Hade ondast i huvudet (antagligen pga av min tidigare vätskebrist som knappast avhjälptes genom att dricka två glas vin, lite kaffe och tappas på en halvliter blod).

Gick upp, ringde till jobbet och sjukskrev mig och gick och lade mig igen. När jag vaknade två timmar senare var det slightly, infinitesimal bättre och nu måste jag nog röka innnan kvällen för att trösta mig ur detta svarta hål av förtvivlan (obs min drama-queen-approach).

Ska försöka göra små korn av nytta för att avhjälpa det faktum att jag inte är en produktiv samhällsmedborgare idag. Inte för att jag på något sätt bryr mig om detta faktum eftersom jag inte har någon lojalitet mot någon annan än mig själv men att försöka upprätthålla någon form av yttre sken av att vara bra och hardworking kanske inte skadar.

Eller, who the fuck cares anyway?

the silver lining

Jag träffade TT igår och vi drack islatte, ett glas vin och pratade en del. Sprang in i vänner på vägen och gick med dem till Snottys där någon vi kände flyktigt spelade skivor. Helt ok men jag insåg att jag inte är gjord för det "härliga singellivet" eftersom jag överlag hatar nästan alla människor och bara blir irriterade av att se dem klumpvis i offentliga utrymmen.
Den enda människa som under kvällen fångade mitt intresse var en smal, mörk kille i silverconverse som antagligen var på samma nivå som mig och alltså mest var sur (hahaha jag kommer ju aldrig träffa någon som jag för vi vägrar prata med andra).

Gick hem längs Bondegatan och stötte väldigt random på HL och två av hennes vänner och fastnade över ytterligare ett glas vin och allt blev ganska trevligt till slut innan jag gick hem och packade ihop mina saker inför långhelgen på Ön.

Hur ska jag ha råd med ett par silverconverse?

deep despair

Vad föranleder djupaste förtvivlan så här på eftermiddagskvisten? Ingenting kändes och sedan var det suicidal like hell på bara några timmar. Jag dööör och trodde ju att det var över men man ska inte ropa någonting någonsin.

Tur att jag ska lämna blod nu och slipper en liten del av mig själv för alltid.

retards

Jag blir så sjukt irriterad på alla som ringer till mitt jobb och är det minsta efterblivna (ca 70% minst). Jag börjar märka att den onda sommarjobbs-Liza börjar komma fram. I mitten och slutet av sommaren är jag så irriterad på alla jag ska serva att jag bara vill döda dem och jag hör hur arg jag låter och hoppas att de inte gör de (eller helt ärligt skiter jag i det eftersom jag ändå är rätt trött på allt).

Och jag fattar jag inte vad som är så svårt. Ställ en logisk fråga, ha papper och penna redo och anteckna svaret och tiderna. Och ja, jag informerar om rätt tider - det är mitt jobb ffs. Jävla mongon!

clean & healthy

Stannade förvisso uppe sent igår och spelade spel med SL och AY men var det verkligen nödvändigt att försova sig tre timmar imorse?

Kom sjukt utvilad till jobbet vid tio och får idag inte röka eller dricka en massa kaffe (i alla fall inte förrän efter middagen eller nåt). Det kan nog bli lätt med tanke på att jag har lite ont i halsen och har vätskebrist och ont i huvudet och verkligen bara vill dricka vatten.

Hur som haver så måste jag dra ned min rökning till ett minimum av fest och inte hälla i mig kaffe i tid och otid för då kommer jag ju lätt dö i cancer och det känns väl inte så pepp. Har rökt obehagligt mycket under sommaren och mina lungor är inte längre mina vänner. Har börjat forska lite i fridykningsträning och om man kombinerar sluta-rökandet med något som kräver lungkapacitet så kanske det blir lättare?

Håller äntligen på att läsa klart "Prep" av Curtis Sittenfeld och jag börjar bli ledsen för att den snart är slut. Jag vet inte varför men jag bara älskar den (lär ju bli 5 av 5 strykjärn om inget sabbas på slutet).

Och snart får jag en smäll för att jag bara yrar och spammar här. Blablabla.

sweet sailing

Möjligen är mitt huvud renare och gladare eftersom jag tillbringade min lediga gårdag på segelbåten och fick lite hav och vind i mig. Vädret var lysande och vindarna bra men lite nyckfulla och jag seglade runt alla de stora öarna utanför Ön och fick äntligen träna lite navigering. Det gick bra och vi gick inte på grund.
Har dock insett att jag och min mor är lite för lika när det hettar till och att jag tyvärr måste vara mognare än henne och behålla lugnet när hon blir helt vild (vilket jag inte alltid lyckas med).

Och ändå mår jag så bra när jag är ute och seglar. Jag kan andas och tänka och känna och vara och allt är helt okej för allt ont blåser bort och life is always sweet. Även om det regnar.

this is the first day of my life

...and I started off with a boring breakfast and a breakdown on the underground and had to cry all the way to work.

Guess it's not a perfect day today.

erotica

Inte ett jävla dugg händer just nu. Samma sak i mitt huvud och allt går upp och ned och runt och runt och jag går till jobbet, jobbar mina nio timmar och går hem och tack gud - imorgon är jag i alla ledig. Jag hoppas att jag och TT ska på utflykt till havet för jag behöver verkligen lite fri rymd och vind i mig.

Enda nöjet är att bråka med TW och läsa högt för SL och TW ur tidningen Hennes erotiska noveller som kom med senaste numret.

Det är tydligen läsarna själva som skrivit dem och skickat in och jag bara dööör när jag läser. Vem fan skriver om hur de städar i en erotisk novell? Vem skriver "Sedan ställde jag mig i duschen, och som tjej var det ju peeling, rakning, inpackning och allt." eller "Vi började dejta. År 2000 utbildade jag mig till undersköterska. Daniel pluggade vidare på sina kurser på Universitetet i Lund och vi träffades så mycket vi bara kunde."?

Hallå, det ska vara erotik, inget jävla CV eller könsrollscemen-terande vardagsbeskrivning. Väv gärna in en vettig historia bland allt snusk men gör det bra ffs! Jag föreslår att alla som vill läsa erotik INTE köper senaste numret av Hennes utan valfri erotika-samling av Anaîs Nin istället. Där snackar vi snygg men dirty erotik. Sweet.

so I need some fine wine and you, you need to be nicer

Sitt på fingrarna och skriv inte ett jävla dugg till J på msn även fast han är online, ok? Vänta, vänta, vänta tills det inte känns så mycket eller tills du kanske måste när du ska dit, ok?

Jag är så glad att jag aldrig varit olyckligt kär förut, det här är ju fan värre än allt annat. Jag hatar den jag blir och är och det J gör med mig. Jag hatar att inte ha kontroll och makt över mina tankar och känslor och att inte veta vad jag ska göra för att det ska försvinna. Jag vet att det blir bättre med tiden och blablabla men ffs ge mig frid NU för i helvete. Ahhhh!

Gårdagen var trevlig i alla fall och allt kändes ganska bra när jag satt på balkongen i mitt ex-hem och drack vin, åt indiskt, rökte och pratade med H och trevliga EB som var på besök. Lite ironiskt att hon besöker oss lagom tills vi gjort slut och flyttat isär (hon har ju bara haft en sådär fem år på sig).

today is a good day (just a scratch on my ego)

I get up and eat breakfast in silence. Rested and happy and everything is working out fine. I'm drinking coffe in the sun by the water and the first hours at work is going fast. More coffe and a cigarett in the sun and I'm almost calm and happy but still I have this slightly bad feeling that's nagging me and disturbing my thoughts.

Guess it's J still fucking my head up, refusing to leave me alone (and I'm definitely not able to make him go away).

foreign language

Kan inte hålla mig till ett språk för jag kan inte skriva allt på engelska och jag kan inte skriva allt på svenska. Jag har börjat tänka en massa på engelska eftersom jag var tvungen att kommunicera på engelska med J och det gör att det blir helt blandat i mitt huvud och likaledes i det jag skriver. Men wtf, jag får väl blanda hejvilt och vem bryr sig egentligen (det är väl kanappast frekvent trafik här hahaha). Jag gillar ju att skriva på engelska ibland och det är väl en bra övning för mitt framtida liv som veterinär och seglingsproffs i England.

Och enligt vet-programmet bör man öva upp sina skills i engelska och kemi inför skolstarten så varför inte? Jag kommer ju göra både och i London när jag åker dit om en månad (hahaha).

move on

Now I've decided to move to disgusting Uppsala just because it makes everything easier. I'm gonna live with lovely C so I think it'll be ok anyway and it'll be closer to school and a lot cheaper than finding my own place here in Stockholm. And it's not like I don't have somewhere to live if I want to hang out here.

Maybe it's good for me to move away from everything and get a new start. But why must the new start be in Uppsala? I just hate that I have to go to school there for the next five years (I'm soo gonna be an exchange-student). Why can't vet-school be in the capital like all the other normal schools?

fuck fuck fuck

I just want to be happy.

can't get you out of my head

I realise that in a way I don't want to let J out of my head. I don't want him to leave my thoughts because he'd generated so many good memories and feelings in me.
And still I see that I have to leave him behind and go on with my own life because he's just going to slow me down in everything I do/think/feel.

I guess that's the problem when you know you like each other but can't be together. You want to keep the good feeling but if you're not having a relationship then there's no use. You can't hold on to something that was good and maybe will be. If we're meant to be together sometime in the future I guess we'll notice when that day comes and I should have fun until then.
And sometimes I'm just pissed and mad and don't give a fuck about him because the things he did to me. Because of that I don't trust him the way I used to.

And that's probably his loss even if it doesn't feels like that all the time.

better be

And slowly I start to get sad and I feel so bad I almost can't handle it but after sushi, chocolate, coffe (and of course some more cigarettes) with SL while we're watching "Little miss sunshine" it's almost good again. It was a really nice and peppy movie.

I have to do all the good things again and again and again so that I don't forget how to be happy. I've started to feel like I put myself on hold and that I really don't know what to do any more. I have fixed all those practical things but I have to care about my heart too and it really is broken and I have to heal it by becoming the amazing me I know that's trapped inside right now. It's no use to keep it that way and it's no use for me not to fight and be myself. After a while I'll realise that J and all the things that are connected with him in my head will fade away and be nothing.

And I'm gonna be everything and it better be good.

5.5 years

Well...

Now I've been offered and accepted to go to vet-school and I've got a brand new career to care about. I wished it felt better but wtf, I can study and work with something I really like so I guess it could have been worse.

And it's my childhood dream come true so I'd better appreciate it.

hurt

I use subtle ways to hurt myself that are accepted for grown-ups. It's hard to admit but sometimes I really like to feel like I'm abusing my body with too much coffee, cigarettes, drugs and by not eating. Maybe it's what I do when I need comfort because everything familiar feels good when you are really sad.

And still I'm so far away from being addicted to anything. One of my best qualities is probably that I get bored so fast that I can't do anything all the time.

It's better now. I. is helping me just being himself and in a really kind and silent way he is a lot like me. And it's good I feel better because it prooves that J isn't as stucked in my head as he was before.

no use

This morning really sucked. Tried to stay in bed but there's no use. Tried to go to work feeling ok but there's no use. Standing outside work smoking trying to be happy but there's no use.

Today's one of those days when there's no use at all and you just want to survive until it gets better.

sleepwalking

Ok, I tried and didn't succeed. Guess someone got bigger issues than me anyway.

I really have to sleep.

master & servant

Idag dök följande upp i in-korgen på min myspace:

From: Bob
Subject: Hey
Message: I submit myself to your utter domination and control as your tottal female slut slave/domestic maid and general servant/toy plaything. i will obey your EVERY command and be your little bitch. you could do any experiments on me you wished, you neednt use me for sex you could just make me serve you.

Skönt att veta att man är poppis.

waiting for the miracle

Är hemma och driver mig själv till vansinne eftersom studera.nu vägrar bli klara och publicera antagningsbeskeden och för att J är online men away på jävla fjortis-msn. Jag vet inte om jag (som också är away men i allra högsta grad närvarande) ska skriva till honom och riskera att han inte svarar (och då vet jag inte om han bara är away eller inte vill prata) och jag vet inte om det kommer att göra mig ledsen eller inte. Har haft en sjukt bra jag-är-nöjd-med-att-vara-ensam-dag och jag vet inte om osäkerheten inför detta bevisar att känslan inte är stabil eller om det bara är naturligt.

Jag hatar jävla msn för man vet inte vad de man pratar med gör och folk är alltid så sega på att svara och jag som har telefonskräck för att jag inte kan se folk har fan ännu värre msn-skräck. Antagligen är jag bara för gammal för den nya tidens kommunikationer.

Och jag hade liksom lovat mig själv att inte höra av mig till J förrän jag fått veta att jag kommit in (mest för att jag behövde en deadline) men nu är jag så sjukt nyfiken på hur det skulle kännas att prata med honom att jag inte vill vänta (eller också försöker jag bara lura mig själv). I helgen var första gången jag kunde tänka på honom utan att bli ledsen eller känna oresonlig kärlek och jag antar att det är ett gott tecken. Däremot har jag fortfarande svårt att tänka på någon annan när jag tänker på sex och jag vet fan inte vad det är tecken på. Jag försöker fortfarande tänka bort honom och försöker tänka att vi aldrig kommer att ses men det börjar bli lönlöst. Jag vill ju träffa honom och bevisa någonting.

Frågan är bara vad.

wishful thinking

Jag önskar ibland att livet bara var en lång raksträcka och att jag inte vore smart nog att ifrågasätta mitt liv och det jag gör. Jag önskar att jag vore nöjd och att jag kunde luta mig tillbaka en endaste gång och känna mig totalt tillfredsställd. Jag önskar att jag inte alltid bara vill vidare, att jag kunde stanna upp och njuta av resultatet. Att jag kunde vara nöjd med allting jag presterar och att jag kunde slappna av.

Å andra sidan antar jag att det är den här önskan som driver mig framåt, som får mig att alltid fortsätta och som får mig att hela tiden önska och vilja mera. Och någonstans kanske jag ändå är nöjd med detta.

calling love

Hade en ganska bra kväll igår. Lite melankolisk över sakernas tillstånd men efter en lång fika vid sista styverns trappor med TT så kändes allt ännu bättre och sedan kollade jag buffy och drack kanelchoklad med SL.

Jag vaknade klockan fem imorse av att jag drömde att jag seglade och blev dränkt av en stor våg.

Idag är jag mera pepp, kanske har jag hemliga cheerleaders i huvudet som hjälper mig ändå. På måndag klockan två kan jag gå in på studera.nu och kolla om jag blivit antagen men jag vet inte, kanske ska jag vänta på brevet med besked istället. Det känns lite mer oldschool.

Och nu slutar jag jobba och åker till Ön och båten över helgen. Jag behöver inte mer pepp än så just nu och havet är ganska bra på att hålla J ute ur mitt huvud.

cheerleaders

Det regnar men allt är ok. Jag är ändå ganska glad idag. Jobbar bara idag och imorgon förmiddag och sedan är det Ön och segling som gäller hela helgen.

Är ganska pepp på London ändå när jag känner efter även om det beror på olika saker hela tiden och wtf jag kan lika gärna åka dit och ge mig fan på att ha the time of my life igen (vilket blir lättare med min bror i släptåg) och på något vis ta bort den dåliga känslan som den senaste resan dit gav mig.

Hör ni hur jag jobbar på peppen i mitt liv? Funderar på att skaffa en egen hejaklack som följer med mig runt i världen och peppar. I'd totally need it.

c'mon let's pretend

Jag bytte tre av mina semesterdagar och blev ledig två veckor innan skolan börjar och nu har jag bokat in en veckas semester i London med min bror.
Jag är lika delar sjukt pepp och livrädd för vad jag gjort (och det beror inte bara på att jag för första gången ska flyga med evil cheapo-bolaget) för även om jag försöker tänka bort J ur mitt liv har jag uppenbarligen inte lyckats och jag har svårt att veta om det är bra eller dåligt. Jag kan inte ljuga och säga att jag inte kommer att vilja träffa honom när jag är där men jag kan låtsas som om det inte kommer att hända.

Bra idé, vi låtsas att saker som vi egentligen vill ska hända inte kommer att hända. Tur att jag i alla fall kommer att ha med mig min favorit-bror som stöd och tur att jag inte ska åka nu.

I am milk

Åhh, igår var jag ute och seglade för första gången i sommar och det var verkligen det bästa. Vi var bara ute på en kort kvällstur och åkte till två öar bort för att käka middag men det var en grym kväll och lagom vind och nu måste jag ut nästa helg igen och segla till ytterskärgården och innerhavet och bli ännu friare.
Så fort jag stiger på en båt och lämnar land känner jag mig friare än förut och till och med J kändes lite längre bort när jag har vinden i ansiktet och vatten runtomkring.

Det känns verkligen jättekul att gå en utbildning i femochetthalvt år på platta bondlandet i Uppsala istället för att segla jorden runt. Verkligen.

littlest things

Jag är hela helgen på Ön och hela tiden finns J i mitt huvud och jag försöker tänka bort det, jag försöker att tänka att han inte finns och att jag aldrig mer kommer träffa honom för jag tror att det är det enda sättet att klara av det här. Jag försöker att tänka honom ur mitt liv men det är så jävla svårt och jag känner mig så hemskt desperat tjejig och dum över att jag inte bara kan komma över det. Alla små saker jag ser och tänker och gör påminner om något och får mig att hamna i en liten grop av dryga känslor som jag bara vill bli av med.

Jag hatar att någon annan har makten över mitt huvud och allt jag tänker och känner. Särskilt när det är någon som uppenbarligen inte bryr sig om mig och tycker om mig tillräckligt mycket.