littlest things

Jag är hela helgen på Ön och hela tiden finns J i mitt huvud och jag försöker tänka bort det, jag försöker att tänka att han inte finns och att jag aldrig mer kommer träffa honom för jag tror att det är det enda sättet att klara av det här. Jag försöker att tänka honom ur mitt liv men det är så jävla svårt och jag känner mig så hemskt desperat tjejig och dum över att jag inte bara kan komma över det. Alla små saker jag ser och tänker och gör påminner om något och får mig att hamna i en liten grop av dryga känslor som jag bara vill bli av med.

Jag hatar att någon annan har makten över mitt huvud och allt jag tänker och känner. Särskilt när det är någon som uppenbarligen inte bryr sig om mig och tycker om mig tillräckligt mycket.