waiting for the miracle

Är hemma och driver mig själv till vansinne eftersom studera.nu vägrar bli klara och publicera antagningsbeskeden och för att J är online men away på jävla fjortis-msn. Jag vet inte om jag (som också är away men i allra högsta grad närvarande) ska skriva till honom och riskera att han inte svarar (och då vet jag inte om han bara är away eller inte vill prata) och jag vet inte om det kommer att göra mig ledsen eller inte. Har haft en sjukt bra jag-är-nöjd-med-att-vara-ensam-dag och jag vet inte om osäkerheten inför detta bevisar att känslan inte är stabil eller om det bara är naturligt.

Jag hatar jävla msn för man vet inte vad de man pratar med gör och folk är alltid så sega på att svara och jag som har telefonskräck för att jag inte kan se folk har fan ännu värre msn-skräck. Antagligen är jag bara för gammal för den nya tidens kommunikationer.

Och jag hade liksom lovat mig själv att inte höra av mig till J förrän jag fått veta att jag kommit in (mest för att jag behövde en deadline) men nu är jag så sjukt nyfiken på hur det skulle kännas att prata med honom att jag inte vill vänta (eller också försöker jag bara lura mig själv). I helgen var första gången jag kunde tänka på honom utan att bli ledsen eller känna oresonlig kärlek och jag antar att det är ett gott tecken. Däremot har jag fortfarande svårt att tänka på någon annan när jag tänker på sex och jag vet fan inte vad det är tecken på. Jag försöker fortfarande tänka bort honom och försöker tänka att vi aldrig kommer att ses men det börjar bli lönlöst. Jag vill ju träffa honom och bevisa någonting.

Frågan är bara vad.