Jag försöker finna mig tillrätta och försöker hitta ett sätt att samordna allting i mitt liv men det känns bara som ett kaos och som att allt är överallt och glider ifrån mig innan jag hinner få fatt och organisera upp.
Anatomikursen blir bara mer och mer förvirrande och för tillfället har jag ingen aning om exakt hur mycket vi ska kunna till tentan och jag hatar när man inte vet vad man ska lära sig och kan planera sitt pluggande. Allt kändes perfekt och strukturerat i fredags när jag satt på Bönor & Bakat och pluggade men när jag kom till skolan idag skulle vi helt plötsligt lära oss tiotusen nya saker och ska tydligen få ett utökat PM över hundens anatomi och jag blir tokig. Kan vi bara få veta vad vi ska lära oss på en gång?
Lyckades dessutom stå ivägen för en fallande gasolvärmare på Humlan i fredags så nu har jag fått brännskador över halva överarmen och det gör så ont att jag dör. Kunde inte sova inatt och har gått runt i som en dimma idag och det värsta med att ha ont hela tiden är att man blir så trött och irriterad och bara vill försvinna.
Veckan börjar med andra ord jävligt dåligt och jag vet inte riktigt hur jag ska komma i fas igen.
Monday, September 10
Sunday, September 9
Thursday, September 6
tyra is my hero
Jag landar i Stockholm eftersom jag inte går i skolan imorgon. Bor hos H och katterna och äter pannkakor till middag. Hoppas att jag ska få lite ro att plugga anatomi men facebook och ANTM förstör.
Jag vet inte varför (för jag trivs väldigt bra i lägenheten i Uppsala) men jag har svårt att sova där. Vaknar flera gånger under natten. Det är inte svårt att somna, inte svårt att somna om men uppen- barligen sover jag inte särskilt bra där och jag måste få en hel natt ovaknad. I min stora säng i gamla lägenheten sover jag som en säl med katterna och H i högar runtomkring. Det ska bli så skönt att gå och lägga sig.
Och idag kändes det inte heller som om jag flydde till Stockholm. Kanske börjar jag vänja mig vid Uppsala och kanske kan jag vänja mig vid det så mycket att jag kan bo där medan jag går i skolan. Det vore ju ganska soft eftersom det är sjukt dyrt och tidskräv- ande att pendla.
Nu ska jag dricka te, röka på balkongen och njuta av vår amazing innergård. Jag önskar att jag kunna bo i den här lägenheten jämt och ändå ha nära till skolan.
Jag vet inte varför (för jag trivs väldigt bra i lägenheten i Uppsala) men jag har svårt att sova där. Vaknar flera gånger under natten. Det är inte svårt att somna, inte svårt att somna om men uppen- barligen sover jag inte särskilt bra där och jag måste få en hel natt ovaknad. I min stora säng i gamla lägenheten sover jag som en säl med katterna och H i högar runtomkring. Det ska bli så skönt att gå och lägga sig.
Och idag kändes det inte heller som om jag flydde till Stockholm. Kanske börjar jag vänja mig vid Uppsala och kanske kan jag vänja mig vid det så mycket att jag kan bo där medan jag går i skolan. Det vore ju ganska soft eftersom det är sjukt dyrt och tidskräv- ande att pendla.
Nu ska jag dricka te, röka på balkongen och njuta av vår amazing innergård. Jag önskar att jag kunna bo i den här lägenheten jämt och ändå ha nära till skolan.
skoldag
Jobbade med att mocka skit på hästkliniken för första gången idag och det var sjukt segt att gå upp i ottan och tog sjukt lång tid första gången. Jag hatar att mocka tidningspapper (särskilt när boxarna är size fölning) men jag antar att jag kommer att vänja mig. Det var ju ändå över två år sedan jag skötte hästar på riktigt.
Dissekerade mink idag och det går förvånansvärt bra för mig att bara stänga näsan. Var sjukt nojig innan eftersom jag är så spy- känslig när det kommer till lukter (däremot har jag inget mot att se blod och skära i djur som tur är). Och bitvis är det så coolt och intressant att man nästan glömmer bort det som inte är så fresh med hela grejen. Har en relativt bra basgrupp också och vi funkar rätt bra tillsammans.
På eftermiddagen hade vi gruppdiskussioner om att gå på vete- rinärprogrammet och jadajadaja. Fick dock en del bra info och en del mindre bra.
Vi är den första klassen som läser till veterinärer enligt det nya europeiska universitets-systemet vilket betyder att de ändrat på delar av utbildningen. Vi kan (om vi vill) ta en kandidatexamen i veterinärmedecin efter tre år och sedan göra något annat men om vi vill få legitimation och jobba som veterinärer måste vi gå hela utbildningen och ta en master-examen.
Det trista är att vi inte kan jobba som smådjursveterinärer efter fyran som de innan oss gjort i alla år. Det ger mig förvisso ett till riktigt sommarlov men det är ju roligare ju fortare man kan börja jobba.
Forskade även lite mera i utlandsmöjligheterna och det verkar vara svårt att hitta möjligheter att byta utbildningsdelar rakt av men jag fick tips om att det kan finnas en bra ett-årig patologikurs i England. Men då måste man ju gå ett år extra och frågan är om man vill det under själva utbildningen. Fick i alla fall en massa att fundera på inför framtiden.
Men jag kanske ska satsa på att klara tentan i grundläggande anatomi om tre veckor till att börja med.
Dissekerade mink idag och det går förvånansvärt bra för mig att bara stänga näsan. Var sjukt nojig innan eftersom jag är så spy- känslig när det kommer till lukter (däremot har jag inget mot att se blod och skära i djur som tur är). Och bitvis är det så coolt och intressant att man nästan glömmer bort det som inte är så fresh med hela grejen. Har en relativt bra basgrupp också och vi funkar rätt bra tillsammans.
På eftermiddagen hade vi gruppdiskussioner om att gå på vete- rinärprogrammet och jadajadaja. Fick dock en del bra info och en del mindre bra.
Vi är den första klassen som läser till veterinärer enligt det nya europeiska universitets-systemet vilket betyder att de ändrat på delar av utbildningen. Vi kan (om vi vill) ta en kandidatexamen i veterinärmedecin efter tre år och sedan göra något annat men om vi vill få legitimation och jobba som veterinärer måste vi gå hela utbildningen och ta en master-examen.
Det trista är att vi inte kan jobba som smådjursveterinärer efter fyran som de innan oss gjort i alla år. Det ger mig förvisso ett till riktigt sommarlov men det är ju roligare ju fortare man kan börja jobba.
Forskade även lite mera i utlandsmöjligheterna och det verkar vara svårt att hitta möjligheter att byta utbildningsdelar rakt av men jag fick tips om att det kan finnas en bra ett-årig patologikurs i England. Men då måste man ju gå ett år extra och frågan är om man vill det under själva utbildningen. Fick i alla fall en massa att fundera på inför framtiden.
Men jag kanske ska satsa på att klara tentan i grundläggande anatomi om tre veckor till att börja med.
Wednesday, September 5
uppfuckingsala m.m.
Så var man student på veterinärprogrammet då. Det känns inte så hemskt som jag trodde och bitvis är det väldigt kul men det är svårt. Jag ändrar humör/åsikt/känsloläge ca en gång i timmen och det tär på en i längden.
Att bo i Uppsala är hitills värsta trevligt och värsta hemskt.
Trevligt med tanke på att jag mest bara är hemma med Cissi och katterna i lägenheten som är väldigt trivsam samt att det är relativt nära till skolan och att jag har börjat knarka facebook.
Hemskt med tanke på att det är en ganska trist stad om man inte älskar studentikosa aktiviteter, kollektiv-trafiken är ap-dyr, min skola ligger på bondlandet utanför och att jag ska gå i skola här i minsta fem år till (aahh jag dör).
Dock behöver jag nog inte bekymra mig om det i längden eftersom jag antingen kommer att få skallskador eftersom loftsängen är lite för hög jämfört med takhöjden eller bryta bäckenet när sängen brakar ihop eftersom jag inte kan skruva fast den i väggen då studentstaden inte tillåter dylika aktiviteter.
Skolan är ändå trevlig (när man väl tagit sig ut dit) och min klass är nästan över förväntan bra. De flesta är mellan 20-30 år och flertalet är väldigt trevliga. Självklart dominerar de blonda flickorna som bara äälskaar hundar och hästar men jag håller för öronen och blundar när de kommer och koncentrerar mig på alla trevliga istället.
Det är en del att stå i och ganska mycket att lära sig men inget är så svårt som fysik på universitetet så jag tror nog att det ska gå bra. Jag börjar komma in i det mesta nu och har styrt upp en massa praktiska saker och imorgon börjar jag mocka lite skit på häst-kliniken så nu är jag nog mer eller mindre på banan.
Om jag dessutom droppar att bro numera är i Berlin för en månad framöver, jag hängde på Ön i helgen och bara sooov samt åt lite kräftor med familjen och att jag redan flytt till Stockholm en natt för att få andas lite så är jag nog även på *****-banan också. Vilket gör att jag kan försöka skriva lite mer regelbundet och faktiskt inte bara outa big events i mitt liv som nyss varit.
Att bo i Uppsala är hitills värsta trevligt och värsta hemskt.
Trevligt med tanke på att jag mest bara är hemma med Cissi och katterna i lägenheten som är väldigt trivsam samt att det är relativt nära till skolan och att jag har börjat knarka facebook.
Hemskt med tanke på att det är en ganska trist stad om man inte älskar studentikosa aktiviteter, kollektiv-trafiken är ap-dyr, min skola ligger på bondlandet utanför och att jag ska gå i skola här i minsta fem år till (aahh jag dör).
Dock behöver jag nog inte bekymra mig om det i längden eftersom jag antingen kommer att få skallskador eftersom loftsängen är lite för hög jämfört med takhöjden eller bryta bäckenet när sängen brakar ihop eftersom jag inte kan skruva fast den i väggen då studentstaden inte tillåter dylika aktiviteter.
Skolan är ändå trevlig (när man väl tagit sig ut dit) och min klass är nästan över förväntan bra. De flesta är mellan 20-30 år och flertalet är väldigt trevliga. Självklart dominerar de blonda flickorna som bara äälskaar hundar och hästar men jag håller för öronen och blundar när de kommer och koncentrerar mig på alla trevliga istället.
Det är en del att stå i och ganska mycket att lära sig men inget är så svårt som fysik på universitetet så jag tror nog att det ska gå bra. Jag börjar komma in i det mesta nu och har styrt upp en massa praktiska saker och imorgon börjar jag mocka lite skit på häst-kliniken så nu är jag nog mer eller mindre på banan.
Om jag dessutom droppar att bro numera är i Berlin för en månad framöver, jag hängde på Ön i helgen och bara sooov samt åt lite kräftor med familjen och att jag redan flytt till Stockholm en natt för att få andas lite så är jag nog även på *****-banan också. Vilket gör att jag kan försöka skriva lite mer regelbundet och faktiskt inte bara outa big events i mitt liv som nyss varit.
Monday, September 3
min nya digi-kamera är awesome
after ldn, before vet-school
Jag landade i Sverige igen och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Dock var jag sjukt glad att jag flyttat alla mina saker innan semestern så att jag bara kunde vara på Ön och försöka vänja mig vid att jag skulle börja skolan.
Trotsade min förkylning och var ute och seglade med mami och papi och fick lite hav, stjärnor och Norrpada innan jag var tvungen att flytta. Jag har inte varit därute på två år så det var så himla fint och trivsamt. Det är en stor bit av min barndom som finns där ute bland klipporna.
På lördagen var jag på min sysslings 30-årsmiddag och det var väldigt trevligt eftersom jag inte träffat dem på länge (och allt blir ju så mycket trevligare när man har en karriär som faller i god jord hos frun i familjen- hahaha).
Åkte till lilla staden efteråt, träffade bästa lillasyster och försökte uppbåda lite entusiasm för ett av de få tre-ställen som erbjuds men allt socker på Åland kunde inte hjälpa till. Jag vet att jag förstört ganska mycket av min glädje med att gå ut hemma genom alla lovely klubbar i London men det var längesedan jag kände mig så alienerad från människor. De är säkert fina de med, bara jag slipper se dem ute och gå på de ställen de går till och lyssna till det som de lyssnar på.
Det är illa när höjdpunkten på kvällen är att åka hem på natten, sitta i bilen och prata med syster, röka och lyssna på nattmusik. Fast ändå, det bästa jag vet är att köra bil och lyssna på bästa musiken när det är mörkt ute och det känns som om man är inuti en egen värld och inget är drygt eller omöjligt. Och man slipper ha ångest för att man ska börja en 5,5 år lång utbildning två dagar senare.
Trotsade min förkylning och var ute och seglade med mami och papi och fick lite hav, stjärnor och Norrpada innan jag var tvungen att flytta. Jag har inte varit därute på två år så det var så himla fint och trivsamt. Det är en stor bit av min barndom som finns där ute bland klipporna.
På lördagen var jag på min sysslings 30-årsmiddag och det var väldigt trevligt eftersom jag inte träffat dem på länge (och allt blir ju så mycket trevligare när man har en karriär som faller i god jord hos frun i familjen- hahaha).
Åkte till lilla staden efteråt, träffade bästa lillasyster och försökte uppbåda lite entusiasm för ett av de få tre-ställen som erbjuds men allt socker på Åland kunde inte hjälpa till. Jag vet att jag förstört ganska mycket av min glädje med att gå ut hemma genom alla lovely klubbar i London men det var längesedan jag kände mig så alienerad från människor. De är säkert fina de med, bara jag slipper se dem ute och gå på de ställen de går till och lyssna till det som de lyssnar på.
Det är illa när höjdpunkten på kvällen är att åka hem på natten, sitta i bilen och prata med syster, röka och lyssna på nattmusik. Fast ändå, det bästa jag vet är att köra bil och lyssna på bästa musiken när det är mörkt ute och det känns som om man är inuti en egen värld och inget är drygt eller omöjligt. Och man slipper ha ångest för att man ska börja en 5,5 år lång utbildning två dagar senare.
Sunday, September 2
pics from ldn
history from ldn
Det var som att komma hem igen men till ett hem som var tomt, ekande och samtidigt fyllt med människor som bara nästan är ens vänner. Det var som att besöka ett barndomshem fyllt med minnen men där det numera bor nya människor som inte alls bryr sig eftersom de inte har någon relation till dig eller det du kommer ihåg som viktiga saker.
Jag gick runt med allt det som gjorde ont inuti och vart jag än vände mig fanns det något som påminde om det jag tyckte så mycket om. Och vart jag än vände mig var jag ensam och hade ingen att prata med och det var nog det värsta. Men samtidigt hade jag inget att säga.
Det var svårt först men efter några dagar vänjer man sig, följer med, uppfylls och stoppar i sig allt av vad staden har att ge och på fredagen när jag stod på Trailer Trash dansgolv var jag nästan bara lycklig. Jag älskar ju allt med London så mycket och jag tog verkligen tillbaka allt och kom på vad som faktiskt betyder något och är viktigt.
Och jag hängde en massa med Jess som är så himla bra och hon tog hand om mig på måndagen när jag var lite sjuk, kände mig eländig efter helgen och behövde något fint att luta mig mot. Och jag flyttar till hennes underbara hus i södra London nästa sommar och skaffar ett shitty sommarjobb och äter mera av allt.
Och jag träffade J till slut och det var konstigt men bra och väldigt fysiskt. Jag vill ju inte vara ihop med honom för jag kan inte vara med någon som gör som han gjorde och jag kände det och fick ett bevis på att jag kommit över nästan allt ganska mycket. Och jag fick nog säga nästan allt jag ville till honom och kanske har vi någon form av deal som kan funka och som kan göra allt bra mellan oss för jag kan inte vara långsint och på något sätt tror jag att jag lämnat en bit av oss bakom mig. Kanske kan vi vara vänner men jag har svårt att veta hur mycket effort jag orkar lägga ned på hela saken.
När jag åkte hem det var första gången det faktiskt kändes ok. Det var skönt att åka tillbaka till tystnaden, ensamheten och Ön. Och även om det kom en backlash av ledsenhet som jag fick gråta ur mig ute vid havet känns det som jag verkligen behövde det här för att komma vidare, för att kunna börja mitt nya liv och för att kunna komma tillbaka.
Jag gick runt med allt det som gjorde ont inuti och vart jag än vände mig fanns det något som påminde om det jag tyckte så mycket om. Och vart jag än vände mig var jag ensam och hade ingen att prata med och det var nog det värsta. Men samtidigt hade jag inget att säga.
Det var svårt först men efter några dagar vänjer man sig, följer med, uppfylls och stoppar i sig allt av vad staden har att ge och på fredagen när jag stod på Trailer Trash dansgolv var jag nästan bara lycklig. Jag älskar ju allt med London så mycket och jag tog verkligen tillbaka allt och kom på vad som faktiskt betyder något och är viktigt.
Och jag hängde en massa med Jess som är så himla bra och hon tog hand om mig på måndagen när jag var lite sjuk, kände mig eländig efter helgen och behövde något fint att luta mig mot. Och jag flyttar till hennes underbara hus i södra London nästa sommar och skaffar ett shitty sommarjobb och äter mera av allt.
Och jag träffade J till slut och det var konstigt men bra och väldigt fysiskt. Jag vill ju inte vara ihop med honom för jag kan inte vara med någon som gör som han gjorde och jag kände det och fick ett bevis på att jag kommit över nästan allt ganska mycket. Och jag fick nog säga nästan allt jag ville till honom och kanske har vi någon form av deal som kan funka och som kan göra allt bra mellan oss för jag kan inte vara långsint och på något sätt tror jag att jag lämnat en bit av oss bakom mig. Kanske kan vi vara vänner men jag har svårt att veta hur mycket effort jag orkar lägga ned på hela saken.
När jag åkte hem det var första gången det faktiskt kändes ok. Det var skönt att åka tillbaka till tystnaden, ensamheten och Ön. Och även om det kom en backlash av ledsenhet som jag fick gråta ur mig ute vid havet känns det som jag verkligen behövde det här för att komma vidare, för att kunna börja mitt nya liv och för att kunna komma tillbaka.
Wednesday, August 29
borta bra men...
...nu är jag äntligen nästan tillbaka i skrivandet. Klockan är så sent att jag måste sova nu för att inte göra det i skolan imorgon och även om saker och ting kunde vara mer perfekta så har jag i alla fall fått tillbaka min dator och lyckats koppla in den till the internet i mitt nya hem.
Och eftersom det betyder att jag kan skriva när jag vill igen så får vi nog ge oss till tåls för tids nog kommer tomheten som varit på pränt. Åh vad jag behöver det.
Och eftersom det betyder att jag kan skriva när jag vill igen så får vi nog ge oss till tåls för tids nog kommer tomheten som varit på pränt. Åh vad jag behöver det.
Monday, August 13
you go girl
Nu är jag hemma i staden och packar och styr upp det sista inför London och mitt nya liv i Uppsala (buhuu). Ska försöka hitta en digitalkamera också så att jag kan föreviga mitt liv både för egen skull och allmän beskådan. Jag älskar ju faktiskt att fota saker och ting så det är ju bara dumt att inte ha skaffat en tidigare.
Stackars lilla äppeldatorn ska in på service också, hennes plast har kajkat ur på riktigt nu och jag hoppas att hon kan få en ny, fin top tills jag kommer hem.
Annars känns allt ok, om än lite svävande. Jag är lugnare och lite gladare och mycket mera pepp på London nu. Och efter London blir det ytterskärgården med mami & papi och delar av syskonskaran.
Seglade med N i helgen och det var sweet (som väntat) och efter lite fika med lillasyster och C så är jag lite mer fylld med energi och pepp, särskilt inför mitt stundande möte med J. Är lite nervös inför detta men det får gå som det går. Så länge jag inte låter honom ta över mitt huvud igen kan det inte gå så illa. Men håll gärna tummarna och skicka mig lite god karma.
Har jag överlevt det senaste halvåret så överlever jag nog allt annat också. Eller som HB skriver på min myspace "Be strong, sister!"
I fucking will.
Stackars lilla äppeldatorn ska in på service också, hennes plast har kajkat ur på riktigt nu och jag hoppas att hon kan få en ny, fin top tills jag kommer hem.
Annars känns allt ok, om än lite svävande. Jag är lugnare och lite gladare och mycket mera pepp på London nu. Och efter London blir det ytterskärgården med mami & papi och delar av syskonskaran.
Seglade med N i helgen och det var sweet (som väntat) och efter lite fika med lillasyster och C så är jag lite mer fylld med energi och pepp, särskilt inför mitt stundande möte med J. Är lite nervös inför detta men det får gå som det går. Så länge jag inte låter honom ta över mitt huvud igen kan det inte gå så illa. Men håll gärna tummarna och skicka mig lite god karma.
Har jag överlevt det senaste halvåret så överlever jag nog allt annat också. Eller som HB skriver på min myspace "Be strong, sister!"
I fucking will.
Thursday, August 9
bad person
Gjorde så mycket nytta och hade så trevligt under dagen att jag kom försent till mitt enda viktiga möte, fika-daten med bästa Christina. Fastnade i trafiken (trängselskatt minskar trafiken i innerstaden, my ass) och fick inte tag på henne via mobilen (som hon glömt hemma fick jag reda på nu) och kom trekvart försent och jag klandrar ingen för att ha gett upp då.
Baby, kan du förlåta mig? I'll make it up to you!
Baby, kan du förlåta mig? I'll make it up to you!
Wednesday, August 8
rest & play
Jag satte allt på paus. Jag måste för att klara det här. Det känns bättre nu än sist men jag har tomma reserver som måste fyllas innan allt startar for real.
Så jag flyttar sakta, hänger vid havet och andas och är med alla som tycker om mig. Det finns ett ljus i tunneln. Det måste finnas det. Och snart blir det London med bror och jag tänker, tänker, tänker inte låta J förstöra något igen. Allt ska vara på mina villkor hädanefter. Noone is gonna fuck with me again.
Eftersom det blir mest Ön nu och sedan London är det inte säkert att jag skriver här i tid och otid men jag är snart tillbaka. Om inte annat när skolan börjar i slutet av augusti.
Så jag flyttar sakta, hänger vid havet och andas och är med alla som tycker om mig. Det finns ett ljus i tunneln. Det måste finnas det. Och snart blir det London med bror och jag tänker, tänker, tänker inte låta J förstöra något igen. Allt ska vara på mina villkor hädanefter. Noone is gonna fuck with me again.
Eftersom det blir mest Ön nu och sedan London är det inte säkert att jag skriver här i tid och otid men jag är snart tillbaka. Om inte annat när skolan börjar i slutet av augusti.
Monday, August 6
Friday, August 3
ocean gives freedom
Nu ska jag vila ut med mig själv på Ön innan min sista vecka på evil jobbet. Just nu vill jag bara ha tystnad och lugn för att klara av att sakta balansera mig ur denna svacka. Och det finns bara därute under stjärnorna vid havet. Jag måste få känna lite frihet och syre.
not the end of the world
Åhh, om inte MM är den bästa. Han kramar mig, bryr sig om mig, ger mig snälla råd och tycker bra saker och är på min sida och skrattar samtidigt åt mitt tragiska liv och det är så skönt. Jag är så glad att jag träffat honom och han och hans trevliga vänner gav mig hopp om livet igen.
Och H peppar och är snäll och jag pratar med bror som gör detsamma via mobilen från Finnhamn. När allt känns som om jag bara vill dö får jag trösta mig med alla dessa människor som ändå finns och älskar mig.
Det gav mig tillräcklig energi att packa ihop mina saker och sakta men säkert påbörja flytten till Uppsala som borde slutföras nästa vecka innan London för att jag ska slippa gör det under min semester.
Nu känns det ungefär en promille bättre att flytta men jag vet att det nog blir bra till slut och i värsta fall är det ju bara att flytta tillbaka till Stockholm. Jag måste sluta tänka att det är the end of the world och ändå ta det för vad det är. Det kommer att bli jobbigt men det här är ju början på mitt nya liv och min väg ut i världen. När jag är klar veterinär kan jag åka vart jag vill och ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar.
Och H peppar och är snäll och jag pratar med bror som gör detsamma via mobilen från Finnhamn. När allt känns som om jag bara vill dö får jag trösta mig med alla dessa människor som ändå finns och älskar mig.
Det gav mig tillräcklig energi att packa ihop mina saker och sakta men säkert påbörja flytten till Uppsala som borde slutföras nästa vecka innan London för att jag ska slippa gör det under min semester.
Nu känns det ungefär en promille bättre att flytta men jag vet att det nog blir bra till slut och i värsta fall är det ju bara att flytta tillbaka till Stockholm. Jag måste sluta tänka att det är the end of the world och ändå ta det för vad det är. Det kommer att bli jobbigt men det här är ju början på mitt nya liv och min väg ut i världen. När jag är klar veterinär kan jag åka vart jag vill och ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar.
Thursday, August 2
I do not want this
Jag företar mig inget, vill inte vakna, vill inte gå upp. Vill bara ligga ihopkrupen och gömma mig för allt, alla och framför allt mig själv. Vi försökte peppa mig med en film igår men den var så sjukt dålig att jag bara blev ännu mer deprimerad. Det är ok att sova för då finns inte verkligheten så nära och inget gör så ont och gör det ont kan man intala sig att det är en dröm.
Jag vet att det går över men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det fortare, jag kan inte, det går inte.
Men jag måste i alla fall packa nu och som belöning får jag åka till bästa MM och blir lite tröstad. Jag tror att han kan göra allt infinite- simal bättre. Det är han som skickar peppande mail i stil med "Jag hatar den jävla idioten, hur fan kan man dumpa DIG? Om jag ser honom..."
Bara det känns bättre, jag behöver få veta att jag faktiskt är bra och att jag gjort allt rätt och allt jag kunnat. Det är J som är dum och elak och som inte kan hantera saker på ett bra sätt. Och det är för att jag tycker för mycket om honom som jag inte kan se det på ett objektivt sätt utan för över det på mig och mest bara är ledsen för att han inte vill vara med mig. Jävla mongo, hur kan man inte vilja vara med mig (ok, jag erkän- ner - för tillfället vill jag inte ens vara med mig själv men annars är jag ju faktiskt fantastisk)?
Jag vet att det går över men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det fortare, jag kan inte, det går inte.
Men jag måste i alla fall packa nu och som belöning får jag åka till bästa MM och blir lite tröstad. Jag tror att han kan göra allt infinite- simal bättre. Det är han som skickar peppande mail i stil med "Jag hatar den jävla idioten, hur fan kan man dumpa DIG? Om jag ser honom..."
Bara det känns bättre, jag behöver få veta att jag faktiskt är bra och att jag gjort allt rätt och allt jag kunnat. Det är J som är dum och elak och som inte kan hantera saker på ett bra sätt. Och det är för att jag tycker för mycket om honom som jag inte kan se det på ett objektivt sätt utan för över det på mig och mest bara är ledsen för att han inte vill vara med mig. Jävla mongo, hur kan man inte vilja vara med mig (ok, jag erkän- ner - för tillfället vill jag inte ens vara med mig själv men annars är jag ju faktiskt fantastisk)?
Wednesday, August 1
get happy or die trying
Och det blir inte bättre även om jag försöker.
Vem fan är det som prövar mig, som tycker att min tid för jävelskap är nu? Vem kan inte bara låta allt vara bra och smooth och låta mig vara ifred med min stilla lycka? Vem såg till att allt gick åt helvete inuti mig?
Snälla, jag orkar inte med mer fucked-up shit.
I'm the queen of it already.
Vem fan är det som prövar mig, som tycker att min tid för jävelskap är nu? Vem kan inte bara låta allt vara bra och smooth och låta mig vara ifred med min stilla lycka? Vem såg till att allt gick åt helvete inuti mig?
Snälla, jag orkar inte med mer fucked-up shit.
I'm the queen of it already.
trapped inside
När jag har varit i Uppsala och kollat på lägenheten där jag ska bo kan jag nästan inte andas på tåget hem. Jag får panik på riktigt och jag vet inte vad det beror på men jag tror att jag känner mig instängd och det känns som om jag inte längre har något val. Jag måste göra det här och det blir säkert bra till slut men jag vet inte det nu så därför känns det bara hemskt.
Och jag åker hem och gråter och försöker sminka mig samtidigt och som tur är har jag min nya jacka/klänning/whatever med världens största luva som jag kan gömma mig i. Och jag träffar SN och hennes vän VV och jag blir full mest för att fly och vi går till F12 och jag försöker dansa bort allt och för stunden går det bra. Jag är alltid lycklig när jag dansar men det gå ju över när musiken tystnat.
Så går jag hem ensam längs med vattnet och måste tänka att jag inte behöver göra det här, jag kan välja att inte börja och jag tänker det bara för att överleva. Och ändå gråter jag och allt är bara så tomt och ensamt för det är så svårt att få andra att förstå hur det känns. Jag förstår det inte ens själv.
Och jag saknar verkligen någon som förstår (eller i allafall gör allt för att försöka) men jag antar att jag måste vänja mig. Det finns ingen annan just nu och J har med all tydlighet visat att han inte vill vara den delen av mitt liv och det går inte att få tillbaka det som en gång var med H (och det är verkligen sorgligt).
Jag önskar bara att allt var bra på något sätt, att det just nu fanns någonting jag kunde hålla fast vid när jag känner så här och jag letar så hårt inuti efter något men det är tomt. Det enda som hjälper är vetskapen om att det faktiskt inte kan kännas såhär förevigt.
Och jag åker hem och gråter och försöker sminka mig samtidigt och som tur är har jag min nya jacka/klänning/whatever med världens största luva som jag kan gömma mig i. Och jag träffar SN och hennes vän VV och jag blir full mest för att fly och vi går till F12 och jag försöker dansa bort allt och för stunden går det bra. Jag är alltid lycklig när jag dansar men det gå ju över när musiken tystnat.
Så går jag hem ensam längs med vattnet och måste tänka att jag inte behöver göra det här, jag kan välja att inte börja och jag tänker det bara för att överleva. Och ändå gråter jag och allt är bara så tomt och ensamt för det är så svårt att få andra att förstå hur det känns. Jag förstår det inte ens själv.
Och jag saknar verkligen någon som förstår (eller i allafall gör allt för att försöka) men jag antar att jag måste vänja mig. Det finns ingen annan just nu och J har med all tydlighet visat att han inte vill vara den delen av mitt liv och det går inte att få tillbaka det som en gång var med H (och det är verkligen sorgligt).
Jag önskar bara att allt var bra på något sätt, att det just nu fanns någonting jag kunde hålla fast vid när jag känner så här och jag letar så hårt inuti efter något men det är tomt. Det enda som hjälper är vetskapen om att det faktiskt inte kan kännas såhär förevigt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
