after ldn, before vet-school

Jag landade i Sverige igen och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Dock var jag sjukt glad att jag flyttat alla mina saker innan semestern så att jag bara kunde vara på Ön och försöka vänja mig vid att jag skulle börja skolan.

Trotsade min förkylning och var ute och seglade med mami och papi och fick lite hav, stjärnor och Norrpada innan jag var tvungen att flytta. Jag har inte varit därute på två år så det var så himla fint och trivsamt. Det är en stor bit av min barndom som finns där ute bland klipporna.

På lördagen var jag på min sysslings 30-årsmiddag och det var väldigt trevligt eftersom jag inte träffat dem på länge (och allt blir ju så mycket trevligare när man har en karriär som faller i god jord hos frun i familjen- hahaha).
Åkte till lilla staden efteråt, träffade bästa lillasyster och försökte uppbåda lite entusiasm för ett av de få tre-ställen som erbjuds men allt socker på Åland kunde inte hjälpa till. Jag vet att jag förstört ganska mycket av min glädje med att gå ut hemma genom alla lovely klubbar i London men det var längesedan jag kände mig så alienerad från människor. De är säkert fina de med, bara jag slipper se dem ute och gå på de ställen de går till och lyssna till det som de lyssnar på.

Det är illa när höjdpunkten på kvällen är att åka hem på natten, sitta i bilen och prata med syster, röka och lyssna på nattmusik. Fast ändå, det bästa jag vet är att köra bil och lyssna på bästa musiken när det är mörkt ute och det känns som om man är inuti en egen värld och inget är drygt eller omöjligt. Och man slipper ha ångest för att man ska börja en 5,5 år lång utbildning två dagar senare.