I do not want this

Jag företar mig inget, vill inte vakna, vill inte gå upp. Vill bara ligga ihopkrupen och gömma mig för allt, alla och framför allt mig själv. Vi försökte peppa mig med en film igår men den var så sjukt dålig att jag bara blev ännu mer deprimerad. Det är ok att sova för då finns inte verkligheten så nära och inget gör så ont och gör det ont kan man intala sig att det är en dröm.

Jag vet att det går över men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det fortare, jag kan inte, det går inte.
Men jag måste i alla fall packa nu och som belöning får jag åka till bästa MM och blir lite tröstad. Jag tror att han kan göra allt infinite- simal bättre. Det är han som skickar peppande mail i stil med "Jag hatar den jävla idioten, hur fan kan man dumpa DIG? Om jag ser honom..."
Bara det känns bättre, jag behöver få veta att jag faktiskt är bra och att jag gjort allt rätt och allt jag kunnat. Det är J som är dum och elak och som inte kan hantera saker på ett bra sätt. Och det är för att jag tycker för mycket om honom som jag inte kan se det på ett objektivt sätt utan för över det på mig och mest bara är ledsen för att han inte vill vara med mig. Jävla mongo, hur kan man inte vilja vara med mig (ok, jag erkän- ner - för tillfället vill jag inte ens vara med mig själv men annars är jag ju faktiskt fantastisk)?