teleporting

Jag kommer på mig själv med att gå runt i en dvala när jag rör mig i Uppsala. Jag försöker på något sätt att inte känna efter hur det känns eller är. Allt är ju rätt bra hemma för där finns Cissi, katterna och så pluggar jag en massa eller läser. Det känns inte som om jag är i en ond stad då.

Likadant på skolan. När jag väl är där är det väldigt trevligt och jag trivs bra och mina klasskompisar är bra och det känns inte heller särskilt dåligt. Ofta har jag till och med sjukt roligt.

Men så fort jag börjar tänka på vart jag är eller måste ta mig mellan de två ställena får jag ångest. Jag antar att det är något jag kan öva bort om jag vill och att jag kan vänja mig. Men jag vet inte om jag vill.
Jag vet inte alls vad jag vill och jag funderar sjukt mycket på om jag ska förlika mig med Uppsala och försöka hitta ett schysst boende och bara flytta hit och bita i det sura mongostads-äpplet eller om jag ska flytta tillbaka till Stockholm och ta att det kommer att kosta mer och äta upp mer tid.

Ahh, jag vet inte. Det jag helst vill ha är ju ett billigt boende i centrala Stockholm och en liten teleportör som släpper av och hämtar mig vid skolan varje dag.