Tuesday, September 11

house önskas

Kvällens House hade något tunn story (troligt att man inte känner/upptäcker en fästing på fyra dar) men jag tycker ändå om det så nu finns det i allafall lite pepp på tisdagar. Och jag som dessutom ska bli veterinärmedicinens svar på dito behöver ju lite inspiration.

Är dessutom klar med digestions-apparaten och har börjat med alla tusen ben och knölar som vi ska kunna. Börjar få lite mer överblick igen och som tur är slapp vi treorna idag och fick riktiga lärare.

Jag tror att jag överlever och jag har precis fått en åthutning av Snöret för att jag bara gnäller över Uppsala hela tiden så jag får väl försöka sluta med det. Det är bara så svårt när man otrivs på ett ställe så mycket. Men jag försöker faktiskt vara konstruktiv och komma på hur jag ska blir pepp på boende och liv och lösa allt efter jul.

Ge mig tips eller råd eller en billig först-hands-etta vid S:t Eriksplan!

3 comments:

sopelisop said...

Klart att livet inte visar sig från sin ljusaste sida om man eldar upp armarna på sig. Det behöver man liksom inte vara raketingenjör för att förstå. Det torde räcka med att vara vet.stud.

Men vuxen? Att bli vuxen? Ska det vara något att sträva efter? Lite halvvuxen blir väl alla förr eller senare. Stackrarna. Och det är illa nog.

Anonymous said...

det går över. man får ta det med en nypa salt under tiden; tids nog hamnar vi i kistan ändå. du rockar. jag vet det är svårt att leva i småstäder, men du rockar.

/rocket scientist

Anonymous said...

Jaha. Fästingproblematiken. Snörbrorsan lyckades minsann anskaffa sig en släng av borelia utan att någonsin ha upptäckt fästingen. Antingen smakade han så illa att fästingen spottade ut honom självmant. Eller också. Hemska tanke - har några myggliknande varelser anslutit sig till boreliaklubben? Hell's Mosquitoes?

Och så var det Sopelisop som skrev. Men jag lyckas aldrig kvalificera mig om jag inte går genom min egen bakdörr. Och det gjorde jag inrte nu.