I wanna go home

Efter en natt med ganska onda mardrömmar vaknar jag sådär halvutsövd och känner inte lust till någonting, särskilt inte till att attenda vet-school. Jag vill bara tillbaka hem (till Stockholm och till mitt hem som i praktiken inte finns längre) och vet inte hur jag ska klara av allt.

Armen är slightly bättre, antagligen för att jag aldrig låter ipren-halten i min kropp ligga under 400 mg. Kunde i alla fall sova nästan ostört.

Sitter i skolan och väntar på menlösa benförevisningar av taffliga treor. Jag dööör. Tur att jag hinner med lite kaffe- och ciggpepp innan. Sluta röka, sure men vafan - det är ju enda trösten just nu.