tröst

Och när allt känns lite extra fucked, när Cissi har somnat och jag för allt i världen inte kan gå och lägga mig fast jag borde så går jag först ut och röker och ringer till H. Även om vi egentligen inte säger så mycket är han den som ger lite tröst, som fortfarande känns lite hemma och trygg när jag inte vill vara där jag är och göra det jag gör. Jag vill ju ringa till J också, jag saknar verkligen att prata med honom för vi var så lika och han förstod faktiskt det mesta men jag tänker fan inte ringa till honom förrän han ger mig något först så det går ju bort.

Sedan går jag in och läser emelies ***** och på ett konstigt sätt tröstar det med. Jag vet inte varför men det känns lite bättre och jag peppar mitt liv. Skitsamma att allt suger, jag är ändå bra och cool och can handle it.