not the end of the world

Åhh, om inte MM är den bästa. Han kramar mig, bryr sig om mig, ger mig snälla råd och tycker bra saker och är på min sida och skrattar samtidigt åt mitt tragiska liv och det är så skönt. Jag är så glad att jag träffat honom och han och hans trevliga vänner gav mig hopp om livet igen.
Och H peppar och är snäll och jag pratar med bror som gör detsamma via mobilen från Finnhamn. När allt känns som om jag bara vill dö får jag trösta mig med alla dessa människor som ändå finns och älskar mig.

Det gav mig tillräcklig energi att packa ihop mina saker och sakta men säkert påbörja flytten till Uppsala som borde slutföras nästa vecka innan London för att jag ska slippa gör det under min semester.
Nu känns det ungefär en promille bättre att flytta men jag vet att det nog blir bra till slut och i värsta fall är det ju bara att flytta tillbaka till Stockholm. Jag måste sluta tänka att det är the end of the world och ändå ta det för vad det är. Det kommer att bli jobbigt men det här är ju början på mitt nya liv och min väg ut i världen. När jag är klar veterinär kan jag åka vart jag vill och ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar.