...nu är jag äntligen nästan tillbaka i skrivandet. Klockan är så sent att jag måste sova nu för att inte göra det i skolan imorgon och även om saker och ting kunde vara mer perfekta så har jag i alla fall fått tillbaka min dator och lyckats koppla in den till the internet i mitt nya hem.
Och eftersom det betyder att jag kan skriva när jag vill igen så får vi nog ge oss till tåls för tids nog kommer tomheten som varit på pränt. Åh vad jag behöver det.
Wednesday, August 29
Monday, August 13
you go girl
Nu är jag hemma i staden och packar och styr upp det sista inför London och mitt nya liv i Uppsala (buhuu). Ska försöka hitta en digitalkamera också så att jag kan föreviga mitt liv både för egen skull och allmän beskådan. Jag älskar ju faktiskt att fota saker och ting så det är ju bara dumt att inte ha skaffat en tidigare.
Stackars lilla äppeldatorn ska in på service också, hennes plast har kajkat ur på riktigt nu och jag hoppas att hon kan få en ny, fin top tills jag kommer hem.
Annars känns allt ok, om än lite svävande. Jag är lugnare och lite gladare och mycket mera pepp på London nu. Och efter London blir det ytterskärgården med mami & papi och delar av syskonskaran.
Seglade med N i helgen och det var sweet (som väntat) och efter lite fika med lillasyster och C så är jag lite mer fylld med energi och pepp, särskilt inför mitt stundande möte med J. Är lite nervös inför detta men det får gå som det går. Så länge jag inte låter honom ta över mitt huvud igen kan det inte gå så illa. Men håll gärna tummarna och skicka mig lite god karma.
Har jag överlevt det senaste halvåret så överlever jag nog allt annat också. Eller som HB skriver på min myspace "Be strong, sister!"
I fucking will.
Stackars lilla äppeldatorn ska in på service också, hennes plast har kajkat ur på riktigt nu och jag hoppas att hon kan få en ny, fin top tills jag kommer hem.
Annars känns allt ok, om än lite svävande. Jag är lugnare och lite gladare och mycket mera pepp på London nu. Och efter London blir det ytterskärgården med mami & papi och delar av syskonskaran.
Seglade med N i helgen och det var sweet (som väntat) och efter lite fika med lillasyster och C så är jag lite mer fylld med energi och pepp, särskilt inför mitt stundande möte med J. Är lite nervös inför detta men det får gå som det går. Så länge jag inte låter honom ta över mitt huvud igen kan det inte gå så illa. Men håll gärna tummarna och skicka mig lite god karma.
Har jag överlevt det senaste halvåret så överlever jag nog allt annat också. Eller som HB skriver på min myspace "Be strong, sister!"
I fucking will.
Thursday, August 9
bad person
Gjorde så mycket nytta och hade så trevligt under dagen att jag kom försent till mitt enda viktiga möte, fika-daten med bästa Christina. Fastnade i trafiken (trängselskatt minskar trafiken i innerstaden, my ass) och fick inte tag på henne via mobilen (som hon glömt hemma fick jag reda på nu) och kom trekvart försent och jag klandrar ingen för att ha gett upp då.
Baby, kan du förlåta mig? I'll make it up to you!
Baby, kan du förlåta mig? I'll make it up to you!
Wednesday, August 8
rest & play
Jag satte allt på paus. Jag måste för att klara det här. Det känns bättre nu än sist men jag har tomma reserver som måste fyllas innan allt startar for real.
Så jag flyttar sakta, hänger vid havet och andas och är med alla som tycker om mig. Det finns ett ljus i tunneln. Det måste finnas det. Och snart blir det London med bror och jag tänker, tänker, tänker inte låta J förstöra något igen. Allt ska vara på mina villkor hädanefter. Noone is gonna fuck with me again.
Eftersom det blir mest Ön nu och sedan London är det inte säkert att jag skriver här i tid och otid men jag är snart tillbaka. Om inte annat när skolan börjar i slutet av augusti.
Så jag flyttar sakta, hänger vid havet och andas och är med alla som tycker om mig. Det finns ett ljus i tunneln. Det måste finnas det. Och snart blir det London med bror och jag tänker, tänker, tänker inte låta J förstöra något igen. Allt ska vara på mina villkor hädanefter. Noone is gonna fuck with me again.
Eftersom det blir mest Ön nu och sedan London är det inte säkert att jag skriver här i tid och otid men jag är snart tillbaka. Om inte annat när skolan börjar i slutet av augusti.
Monday, August 6
Friday, August 3
ocean gives freedom
Nu ska jag vila ut med mig själv på Ön innan min sista vecka på evil jobbet. Just nu vill jag bara ha tystnad och lugn för att klara av att sakta balansera mig ur denna svacka. Och det finns bara därute under stjärnorna vid havet. Jag måste få känna lite frihet och syre.
not the end of the world
Åhh, om inte MM är den bästa. Han kramar mig, bryr sig om mig, ger mig snälla råd och tycker bra saker och är på min sida och skrattar samtidigt åt mitt tragiska liv och det är så skönt. Jag är så glad att jag träffat honom och han och hans trevliga vänner gav mig hopp om livet igen.
Och H peppar och är snäll och jag pratar med bror som gör detsamma via mobilen från Finnhamn. När allt känns som om jag bara vill dö får jag trösta mig med alla dessa människor som ändå finns och älskar mig.
Det gav mig tillräcklig energi att packa ihop mina saker och sakta men säkert påbörja flytten till Uppsala som borde slutföras nästa vecka innan London för att jag ska slippa gör det under min semester.
Nu känns det ungefär en promille bättre att flytta men jag vet att det nog blir bra till slut och i värsta fall är det ju bara att flytta tillbaka till Stockholm. Jag måste sluta tänka att det är the end of the world och ändå ta det för vad det är. Det kommer att bli jobbigt men det här är ju början på mitt nya liv och min väg ut i världen. När jag är klar veterinär kan jag åka vart jag vill och ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar.
Och H peppar och är snäll och jag pratar med bror som gör detsamma via mobilen från Finnhamn. När allt känns som om jag bara vill dö får jag trösta mig med alla dessa människor som ändå finns och älskar mig.
Det gav mig tillräcklig energi att packa ihop mina saker och sakta men säkert påbörja flytten till Uppsala som borde slutföras nästa vecka innan London för att jag ska slippa gör det under min semester.
Nu känns det ungefär en promille bättre att flytta men jag vet att det nog blir bra till slut och i värsta fall är det ju bara att flytta tillbaka till Stockholm. Jag måste sluta tänka att det är the end of the world och ändå ta det för vad det är. Det kommer att bli jobbigt men det här är ju början på mitt nya liv och min väg ut i världen. När jag är klar veterinär kan jag åka vart jag vill och ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar.
Thursday, August 2
I do not want this
Jag företar mig inget, vill inte vakna, vill inte gå upp. Vill bara ligga ihopkrupen och gömma mig för allt, alla och framför allt mig själv. Vi försökte peppa mig med en film igår men den var så sjukt dålig att jag bara blev ännu mer deprimerad. Det är ok att sova för då finns inte verkligheten så nära och inget gör så ont och gör det ont kan man intala sig att det är en dröm.
Jag vet att det går över men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det fortare, jag kan inte, det går inte.
Men jag måste i alla fall packa nu och som belöning får jag åka till bästa MM och blir lite tröstad. Jag tror att han kan göra allt infinite- simal bättre. Det är han som skickar peppande mail i stil med "Jag hatar den jävla idioten, hur fan kan man dumpa DIG? Om jag ser honom..."
Bara det känns bättre, jag behöver få veta att jag faktiskt är bra och att jag gjort allt rätt och allt jag kunnat. Det är J som är dum och elak och som inte kan hantera saker på ett bra sätt. Och det är för att jag tycker för mycket om honom som jag inte kan se det på ett objektivt sätt utan för över det på mig och mest bara är ledsen för att han inte vill vara med mig. Jävla mongo, hur kan man inte vilja vara med mig (ok, jag erkän- ner - för tillfället vill jag inte ens vara med mig själv men annars är jag ju faktiskt fantastisk)?
Jag vet att det går över men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det fortare, jag kan inte, det går inte.
Men jag måste i alla fall packa nu och som belöning får jag åka till bästa MM och blir lite tröstad. Jag tror att han kan göra allt infinite- simal bättre. Det är han som skickar peppande mail i stil med "Jag hatar den jävla idioten, hur fan kan man dumpa DIG? Om jag ser honom..."
Bara det känns bättre, jag behöver få veta att jag faktiskt är bra och att jag gjort allt rätt och allt jag kunnat. Det är J som är dum och elak och som inte kan hantera saker på ett bra sätt. Och det är för att jag tycker för mycket om honom som jag inte kan se det på ett objektivt sätt utan för över det på mig och mest bara är ledsen för att han inte vill vara med mig. Jävla mongo, hur kan man inte vilja vara med mig (ok, jag erkän- ner - för tillfället vill jag inte ens vara med mig själv men annars är jag ju faktiskt fantastisk)?
Wednesday, August 1
get happy or die trying
Och det blir inte bättre även om jag försöker.
Vem fan är det som prövar mig, som tycker att min tid för jävelskap är nu? Vem kan inte bara låta allt vara bra och smooth och låta mig vara ifred med min stilla lycka? Vem såg till att allt gick åt helvete inuti mig?
Snälla, jag orkar inte med mer fucked-up shit.
I'm the queen of it already.
Vem fan är det som prövar mig, som tycker att min tid för jävelskap är nu? Vem kan inte bara låta allt vara bra och smooth och låta mig vara ifred med min stilla lycka? Vem såg till att allt gick åt helvete inuti mig?
Snälla, jag orkar inte med mer fucked-up shit.
I'm the queen of it already.
trapped inside
När jag har varit i Uppsala och kollat på lägenheten där jag ska bo kan jag nästan inte andas på tåget hem. Jag får panik på riktigt och jag vet inte vad det beror på men jag tror att jag känner mig instängd och det känns som om jag inte längre har något val. Jag måste göra det här och det blir säkert bra till slut men jag vet inte det nu så därför känns det bara hemskt.
Och jag åker hem och gråter och försöker sminka mig samtidigt och som tur är har jag min nya jacka/klänning/whatever med världens största luva som jag kan gömma mig i. Och jag träffar SN och hennes vän VV och jag blir full mest för att fly och vi går till F12 och jag försöker dansa bort allt och för stunden går det bra. Jag är alltid lycklig när jag dansar men det gå ju över när musiken tystnat.
Så går jag hem ensam längs med vattnet och måste tänka att jag inte behöver göra det här, jag kan välja att inte börja och jag tänker det bara för att överleva. Och ändå gråter jag och allt är bara så tomt och ensamt för det är så svårt att få andra att förstå hur det känns. Jag förstår det inte ens själv.
Och jag saknar verkligen någon som förstår (eller i allafall gör allt för att försöka) men jag antar att jag måste vänja mig. Det finns ingen annan just nu och J har med all tydlighet visat att han inte vill vara den delen av mitt liv och det går inte att få tillbaka det som en gång var med H (och det är verkligen sorgligt).
Jag önskar bara att allt var bra på något sätt, att det just nu fanns någonting jag kunde hålla fast vid när jag känner så här och jag letar så hårt inuti efter något men det är tomt. Det enda som hjälper är vetskapen om att det faktiskt inte kan kännas såhär förevigt.
Och jag åker hem och gråter och försöker sminka mig samtidigt och som tur är har jag min nya jacka/klänning/whatever med världens största luva som jag kan gömma mig i. Och jag träffar SN och hennes vän VV och jag blir full mest för att fly och vi går till F12 och jag försöker dansa bort allt och för stunden går det bra. Jag är alltid lycklig när jag dansar men det gå ju över när musiken tystnat.
Så går jag hem ensam längs med vattnet och måste tänka att jag inte behöver göra det här, jag kan välja att inte börja och jag tänker det bara för att överleva. Och ändå gråter jag och allt är bara så tomt och ensamt för det är så svårt att få andra att förstå hur det känns. Jag förstår det inte ens själv.
Och jag saknar verkligen någon som förstår (eller i allafall gör allt för att försöka) men jag antar att jag måste vänja mig. Det finns ingen annan just nu och J har med all tydlighet visat att han inte vill vara den delen av mitt liv och det går inte att få tillbaka det som en gång var med H (och det är verkligen sorgligt).
Jag önskar bara att allt var bra på något sätt, att det just nu fanns någonting jag kunde hålla fast vid när jag känner så här och jag letar så hårt inuti efter något men det är tomt. Det enda som hjälper är vetskapen om att det faktiskt inte kan kännas såhär förevigt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
