Jag drömmer osammanhängande drömmar där jag äter piller som är som kakor och skopar glass i all oändlighet.
Vaknar av regn mot rutan och det passar. Passar till allt jag är idag och allt som finns inuti och fina Christina skriver snällt och jag gråter, mitt i allt och måste fly till toaletten och gråta klart.
Det känns som om det är en stillsam sorg kvar i mig. En svag rest av all ångest som en gång var och jag vet att alla steg bär till friheten och att jag snart är där.
Men ändå. Jag måste få stanna och gråta ibland.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
du, baby. jag tror att tårar är bra. det känns som en självklarhet att säga men det är fan inte lätt att gråta. speciellt inte om man är vuxen och smart och har coolt svart hår, som du. då är det fan inte lätt.
hmm, borde inte ha läst här men jag kunde fan inte låta bli. det man inte vet har man inte ont av...nu har jag ont igen. får skylla mig själv.
Jag är ledsen.
Post a Comment