alright

Ute regnar det och det kändes som om jag skulle dö imorse när jag vaknade, jag levde kvar i någon form av dröm som inte försvann och jag minns inget men det var bra. När jag gick av tunnelbanan vid jobbet kom I och kramade mig och jag grät nästan men om dagen är fucked från början kan det ju bara bli bättre.

Nu äter jag potatissallad vid min plats (vilket man inte får enligt kontorets nya "spelregler" som instiftades vid flytten och som ingen följer mohahaha) och det är ganska bra ändå fast jag jobbar över och kommer att vara här i typ 12 timmar (bara jag får röka snart så ordnar det sig, jag gillar att sitta utanför och titta på regnet, röka och lyssna på musik).

Och I peppar för singellivet medan jag mest peppar på att vara ensam och kanske åka till LDN på ny semester (och kanske lite hångel) i augusti.
Har svårt att bestämma mig på den punkten, jag vet inte hur jag klarar av sådant och vad det kommer att göra med mig men wtf - jag får aldrig veta om jag inte provar och wtfk, jag kanske inte ens vill när det kommer till kritan (hångla alltså, LDN är man ju alltid pepp på). Har även svårt att veta om jag bara försöker trösta mig eller om det känns bra på riktigt att tänka så.

Jag skulle tippa på lite av båda. Som alltid.