erotica

Inte ett jävla dugg händer just nu. Samma sak i mitt huvud och allt går upp och ned och runt och runt och jag går till jobbet, jobbar mina nio timmar och går hem och tack gud - imorgon är jag i alla ledig. Jag hoppas att jag och TT ska på utflykt till havet för jag behöver verkligen lite fri rymd och vind i mig.

Enda nöjet är att bråka med TW och läsa högt för SL och TW ur tidningen Hennes erotiska noveller som kom med senaste numret.

Det är tydligen läsarna själva som skrivit dem och skickat in och jag bara dööör när jag läser. Vem fan skriver om hur de städar i en erotisk novell? Vem skriver "Sedan ställde jag mig i duschen, och som tjej var det ju peeling, rakning, inpackning och allt." eller "Vi började dejta. År 2000 utbildade jag mig till undersköterska. Daniel pluggade vidare på sina kurser på Universitetet i Lund och vi träffades så mycket vi bara kunde."?

Hallå, det ska vara erotik, inget jävla CV eller könsrollscemen-terande vardagsbeskrivning. Väv gärna in en vettig historia bland allt snusk men gör det bra ffs! Jag föreslår att alla som vill läsa erotik INTE köper senaste numret av Hennes utan valfri erotika-samling av Anaîs Nin istället. Där snackar vi snygg men dirty erotik. Sweet.

so I need some fine wine and you, you need to be nicer

Sitt på fingrarna och skriv inte ett jävla dugg till J på msn även fast han är online, ok? Vänta, vänta, vänta tills det inte känns så mycket eller tills du kanske måste när du ska dit, ok?

Jag är så glad att jag aldrig varit olyckligt kär förut, det här är ju fan värre än allt annat. Jag hatar den jag blir och är och det J gör med mig. Jag hatar att inte ha kontroll och makt över mina tankar och känslor och att inte veta vad jag ska göra för att det ska försvinna. Jag vet att det blir bättre med tiden och blablabla men ffs ge mig frid NU för i helvete. Ahhhh!

Gårdagen var trevlig i alla fall och allt kändes ganska bra när jag satt på balkongen i mitt ex-hem och drack vin, åt indiskt, rökte och pratade med H och trevliga EB som var på besök. Lite ironiskt att hon besöker oss lagom tills vi gjort slut och flyttat isär (hon har ju bara haft en sådär fem år på sig).

today is a good day (just a scratch on my ego)

I get up and eat breakfast in silence. Rested and happy and everything is working out fine. I'm drinking coffe in the sun by the water and the first hours at work is going fast. More coffe and a cigarett in the sun and I'm almost calm and happy but still I have this slightly bad feeling that's nagging me and disturbing my thoughts.

Guess it's J still fucking my head up, refusing to leave me alone (and I'm definitely not able to make him go away).

foreign language

Kan inte hålla mig till ett språk för jag kan inte skriva allt på engelska och jag kan inte skriva allt på svenska. Jag har börjat tänka en massa på engelska eftersom jag var tvungen att kommunicera på engelska med J och det gör att det blir helt blandat i mitt huvud och likaledes i det jag skriver. Men wtf, jag får väl blanda hejvilt och vem bryr sig egentligen (det är väl kanappast frekvent trafik här hahaha). Jag gillar ju att skriva på engelska ibland och det är väl en bra övning för mitt framtida liv som veterinär och seglingsproffs i England.

Och enligt vet-programmet bör man öva upp sina skills i engelska och kemi inför skolstarten så varför inte? Jag kommer ju göra både och i London när jag åker dit om en månad (hahaha).

move on

Now I've decided to move to disgusting Uppsala just because it makes everything easier. I'm gonna live with lovely C so I think it'll be ok anyway and it'll be closer to school and a lot cheaper than finding my own place here in Stockholm. And it's not like I don't have somewhere to live if I want to hang out here.

Maybe it's good for me to move away from everything and get a new start. But why must the new start be in Uppsala? I just hate that I have to go to school there for the next five years (I'm soo gonna be an exchange-student). Why can't vet-school be in the capital like all the other normal schools?

fuck fuck fuck

I just want to be happy.

can't get you out of my head

I realise that in a way I don't want to let J out of my head. I don't want him to leave my thoughts because he'd generated so many good memories and feelings in me.
And still I see that I have to leave him behind and go on with my own life because he's just going to slow me down in everything I do/think/feel.

I guess that's the problem when you know you like each other but can't be together. You want to keep the good feeling but if you're not having a relationship then there's no use. You can't hold on to something that was good and maybe will be. If we're meant to be together sometime in the future I guess we'll notice when that day comes and I should have fun until then.
And sometimes I'm just pissed and mad and don't give a fuck about him because the things he did to me. Because of that I don't trust him the way I used to.

And that's probably his loss even if it doesn't feels like that all the time.

better be

And slowly I start to get sad and I feel so bad I almost can't handle it but after sushi, chocolate, coffe (and of course some more cigarettes) with SL while we're watching "Little miss sunshine" it's almost good again. It was a really nice and peppy movie.

I have to do all the good things again and again and again so that I don't forget how to be happy. I've started to feel like I put myself on hold and that I really don't know what to do any more. I have fixed all those practical things but I have to care about my heart too and it really is broken and I have to heal it by becoming the amazing me I know that's trapped inside right now. It's no use to keep it that way and it's no use for me not to fight and be myself. After a while I'll realise that J and all the things that are connected with him in my head will fade away and be nothing.

And I'm gonna be everything and it better be good.

5.5 years

Well...

Now I've been offered and accepted to go to vet-school and I've got a brand new career to care about. I wished it felt better but wtf, I can study and work with something I really like so I guess it could have been worse.

And it's my childhood dream come true so I'd better appreciate it.

hurt

I use subtle ways to hurt myself that are accepted for grown-ups. It's hard to admit but sometimes I really like to feel like I'm abusing my body with too much coffee, cigarettes, drugs and by not eating. Maybe it's what I do when I need comfort because everything familiar feels good when you are really sad.

And still I'm so far away from being addicted to anything. One of my best qualities is probably that I get bored so fast that I can't do anything all the time.

It's better now. I. is helping me just being himself and in a really kind and silent way he is a lot like me. And it's good I feel better because it prooves that J isn't as stucked in my head as he was before.

no use

This morning really sucked. Tried to stay in bed but there's no use. Tried to go to work feeling ok but there's no use. Standing outside work smoking trying to be happy but there's no use.

Today's one of those days when there's no use at all and you just want to survive until it gets better.

sleepwalking

Ok, I tried and didn't succeed. Guess someone got bigger issues than me anyway.

I really have to sleep.

master & servant

Idag dök följande upp i in-korgen på min myspace:

From: Bob
Subject: Hey
Message: I submit myself to your utter domination and control as your tottal female slut slave/domestic maid and general servant/toy plaything. i will obey your EVERY command and be your little bitch. you could do any experiments on me you wished, you neednt use me for sex you could just make me serve you.

Skönt att veta att man är poppis.

waiting for the miracle

Är hemma och driver mig själv till vansinne eftersom studera.nu vägrar bli klara och publicera antagningsbeskeden och för att J är online men away på jävla fjortis-msn. Jag vet inte om jag (som också är away men i allra högsta grad närvarande) ska skriva till honom och riskera att han inte svarar (och då vet jag inte om han bara är away eller inte vill prata) och jag vet inte om det kommer att göra mig ledsen eller inte. Har haft en sjukt bra jag-är-nöjd-med-att-vara-ensam-dag och jag vet inte om osäkerheten inför detta bevisar att känslan inte är stabil eller om det bara är naturligt.

Jag hatar jävla msn för man vet inte vad de man pratar med gör och folk är alltid så sega på att svara och jag som har telefonskräck för att jag inte kan se folk har fan ännu värre msn-skräck. Antagligen är jag bara för gammal för den nya tidens kommunikationer.

Och jag hade liksom lovat mig själv att inte höra av mig till J förrän jag fått veta att jag kommit in (mest för att jag behövde en deadline) men nu är jag så sjukt nyfiken på hur det skulle kännas att prata med honom att jag inte vill vänta (eller också försöker jag bara lura mig själv). I helgen var första gången jag kunde tänka på honom utan att bli ledsen eller känna oresonlig kärlek och jag antar att det är ett gott tecken. Däremot har jag fortfarande svårt att tänka på någon annan när jag tänker på sex och jag vet fan inte vad det är tecken på. Jag försöker fortfarande tänka bort honom och försöker tänka att vi aldrig kommer att ses men det börjar bli lönlöst. Jag vill ju träffa honom och bevisa någonting.

Frågan är bara vad.

wishful thinking

Jag önskar ibland att livet bara var en lång raksträcka och att jag inte vore smart nog att ifrågasätta mitt liv och det jag gör. Jag önskar att jag vore nöjd och att jag kunde luta mig tillbaka en endaste gång och känna mig totalt tillfredsställd. Jag önskar att jag inte alltid bara vill vidare, att jag kunde stanna upp och njuta av resultatet. Att jag kunde vara nöjd med allting jag presterar och att jag kunde slappna av.

Å andra sidan antar jag att det är den här önskan som driver mig framåt, som får mig att alltid fortsätta och som får mig att hela tiden önska och vilja mera. Och någonstans kanske jag ändå är nöjd med detta.

calling love

Hade en ganska bra kväll igår. Lite melankolisk över sakernas tillstånd men efter en lång fika vid sista styverns trappor med TT så kändes allt ännu bättre och sedan kollade jag buffy och drack kanelchoklad med SL.

Jag vaknade klockan fem imorse av att jag drömde att jag seglade och blev dränkt av en stor våg.

Idag är jag mera pepp, kanske har jag hemliga cheerleaders i huvudet som hjälper mig ändå. På måndag klockan två kan jag gå in på studera.nu och kolla om jag blivit antagen men jag vet inte, kanske ska jag vänta på brevet med besked istället. Det känns lite mer oldschool.

Och nu slutar jag jobba och åker till Ön och båten över helgen. Jag behöver inte mer pepp än så just nu och havet är ganska bra på att hålla J ute ur mitt huvud.

cheerleaders

Det regnar men allt är ok. Jag är ändå ganska glad idag. Jobbar bara idag och imorgon förmiddag och sedan är det Ön och segling som gäller hela helgen.

Är ganska pepp på London ändå när jag känner efter även om det beror på olika saker hela tiden och wtf jag kan lika gärna åka dit och ge mig fan på att ha the time of my life igen (vilket blir lättare med min bror i släptåg) och på något vis ta bort den dåliga känslan som den senaste resan dit gav mig.

Hör ni hur jag jobbar på peppen i mitt liv? Funderar på att skaffa en egen hejaklack som följer med mig runt i världen och peppar. I'd totally need it.

c'mon let's pretend

Jag bytte tre av mina semesterdagar och blev ledig två veckor innan skolan börjar och nu har jag bokat in en veckas semester i London med min bror.
Jag är lika delar sjukt pepp och livrädd för vad jag gjort (och det beror inte bara på att jag för första gången ska flyga med evil cheapo-bolaget) för även om jag försöker tänka bort J ur mitt liv har jag uppenbarligen inte lyckats och jag har svårt att veta om det är bra eller dåligt. Jag kan inte ljuga och säga att jag inte kommer att vilja träffa honom när jag är där men jag kan låtsas som om det inte kommer att hända.

Bra idé, vi låtsas att saker som vi egentligen vill ska hända inte kommer att hända. Tur att jag i alla fall kommer att ha med mig min favorit-bror som stöd och tur att jag inte ska åka nu.

I am milk

Åhh, igår var jag ute och seglade för första gången i sommar och det var verkligen det bästa. Vi var bara ute på en kort kvällstur och åkte till två öar bort för att käka middag men det var en grym kväll och lagom vind och nu måste jag ut nästa helg igen och segla till ytterskärgården och innerhavet och bli ännu friare.
Så fort jag stiger på en båt och lämnar land känner jag mig friare än förut och till och med J kändes lite längre bort när jag har vinden i ansiktet och vatten runtomkring.

Det känns verkligen jättekul att gå en utbildning i femochetthalvt år på platta bondlandet i Uppsala istället för att segla jorden runt. Verkligen.

littlest things

Jag är hela helgen på Ön och hela tiden finns J i mitt huvud och jag försöker tänka bort det, jag försöker att tänka att han inte finns och att jag aldrig mer kommer träffa honom för jag tror att det är det enda sättet att klara av det här. Jag försöker att tänka honom ur mitt liv men det är så jävla svårt och jag känner mig så hemskt desperat tjejig och dum över att jag inte bara kan komma över det. Alla små saker jag ser och tänker och gör påminner om något och får mig att hamna i en liten grop av dryga känslor som jag bara vill bli av med.

Jag hatar att någon annan har makten över mitt huvud och allt jag tänker och känner. Särskilt när det är någon som uppenbarligen inte bryr sig om mig och tycker om mig tillräckligt mycket.